Jag grät en skvätt i morse. Framför mig på datorn kunde jag läsa texten, där stod precis det jag hade hoppats på, varje ord. Allt var och kändes rätt. Lättnad, och spänningen släppte. Tack min skyddsängel!

Jag grät en skvätt i går eftermiddag. Mötet hade gått över förväntan, jag blev hörd och det jag hade lovat gick att hålla. Lättnad, och spänningen släppte. Tack min skyddsängel!

Jag grät faktiskt en skvätt häromdagen också. Jag får ihop flytten tack vare att jag blev hörd. Jag framförde mina önskemål och jag fick den hjälp jag behöver. Lättnad, och spänningen släppte. Tack min skyddsängel!

Under den här våren har jag gråtit många skvättar, när huset såldes, kontraktet skrevs på nya lägenheten, när det ordnade sig med förråd, men också för saknade vänner, för elakheter, för tunga möten, för att jag känt mig så hjälplös!

Men så upptäcker jag, jag är inte hjälplös. Jag är buren, jag är omsluten, jag blir hörd. Och så, den underbara lättnaden när spänningen släpper.

Tack min skyddsängel!