Framför mig står ett 20-tal barn. De är klädda i glada starka färger. De är spända, pirriga och fulla med liv. Sångerna är väl inövade. Anna-Lena säger, tänk att de kan allting utantill! Klart det, tänker jag, de är så små så de kan troligen inte läsa. Deras röster är späda, men vi hör varje ord.

De sjunger om våren, om vänskap och Jesus. De sjunger om livet och jag rörs till tårar.

Det är väl en sak, att beröras av egna ungar, men andras – vad är det som de gör, som berör så?

Blodet rinner över hans ansikte, smärtan är total – min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Hela jag berörs, hela jag känner smärtan trots att jag vet att det är en musikal jag tittar på med duktiga sångare och dansare – vad är det som de gör, som berör så?

Det är enkelt – de tror på vad de sjunger om, de tror på det som de gör och de är närvarande. De ger sig helt hän och äktheten når fram till mig i bänken.

Så vill jag predika, så vill jag vara – så vill jag beröra – genom äkthet och närvaro!
 

Ibland när jag funderar över olika bekymmer, tänker jag för mig själv – är det egentligen någon idé att oroa mig? I morgon är det nya stora saker som händer och dagens kris och kaos är glömda!

Den här våren har varit som att åka berg- och dalbana eller hoppa bungy jump utan gummisnodd…

Och aldrig någonsin har jag känt mig så ledd och så buren av vår Herre! Så fullkomligt omsluten. Jag tror ju inte på en Gud som ska springa mina ärenden, snarare ska jag springa hans, men stundtals har det känts som han helt ägnat sin tid åt mina problem. Ibland har jag ändå önskat att han bara en enda gång kunde ge mig mannat en dag innan jag nästan gått sönder :).

Men nu står jag här med huset, som var nästan helt omöjligt att sälja, sålt. En toppenfin, stor, härlig och ljus lägenhet mitt i Skövde från 1 juli. En lägenhet med ALLT vi önskade, hiss, garage, balkong, trevliga grannar, markplan på ena sidan, stora rum, liksom rätt antal rum, tvättstuga, nya täta och icke repiga fönster, dusch och väggar av betong som stoppar ljudet. Och dessutom, allt detta bara 7 minuters promenad från kåren och barnens skola inom synavstånd på cirka 200 meter (ja, jag behöver nya glasögon).

Och som grädde på moset är det bara bra på jobbet och alla stora problem med förhandlingar och strul ordnar sig ett efter ett. Chefer kan vara utmärkta och extremt roliga att samarbeta med.

Jag kan bara tacka! Tacka för att Herren är god – liksom människor!