Hennes texter är nakna och fulla av sorg, men ändå mer fyllda av glädje. Glädje över att ha hittat hem, hem till en levande tro.

En av killarna på stödboendet känner henne och vid andakterna på förmiddagarna tar han gärna med hennes skivor för att vi ska få lyssna. Texterna går rakt in i oss. Killarna öppnar sig och berättar sina livshistorier och andakten får djup och mening.

Carina Nyman har förlora allt, knarkat bort allt, känt slagen och förnedringen men för 14 år sedan bestämde hon sig för att bli kristen. Skillnaden var två sjuksköterskor i vården som levde som de lärde, de brydde sig, fanns där och såg Carina. Carina ville testa ”det där med Jesus” och steg för steg, oftast myrsteg! tog hon sig fram till drogfrihet och ett nytt liv. Hon talade länge om den frid och sinnesro hon fick samtidigt som hon kom till tro.

Carina kom till oss på Gnistan, och alla var välkomna: boende, härbärgesgäster, personal och vikarier. Vi hade, som man säger, ”tur med vädret”. Men mest tur hade vi med all den glädje och gemenskap som fanns mellan oss. Alla lyssnade och var med, enda störningen var att på ängen bredvid kom ett stort sällskap för att flyga luftballong. Ljudet från gasbrännarna överröstade Carina och hennes gitarrist då och då.

Men det som nyss var störande, blev till extra glädje. Budskapet på ballongen var – sinnesro!

Vi kände det som en hälsning från Gud.