Häromkvällen kom en av mina väninnor för att lämna äpplen. Vi har inget äppelträd, bara ett paradisäppelträd och det är som räven skulle ha sagt – surt! Men fin gelé brukar det bli. Oftast färgar jag den ilsket grön med mynta i. Det är antagligen en av mina engelska gener som skapat detta behov.

Men tillbaka till väninnan. Hon kom köksvägen och när hon kom in blev hon helt stillastående, för i köket tog 12-åringen och 9-åringen hand om disken, torkade spisen och bordet. Hur får du dem att göra det? frågade hon. Och inte hjälpte mitt svar – jag lagade maten, 18-åringen dukade, så disken var deras.

Det fick mig att fundera – det är väl självklart att alla hjälper till i en familj? Nej, svarade alla de hemmavarande barnen. Och gör man det får man betalt. Betalt, för att göra sysslor hemma?

Minns du TV-serien Lilla huset på prärien? Laura Ingalls var alltid tvungen att göra sina sysslor innan hon fick leka. I det ingick barnvakt av småsyskon, ge djuren mat, sopning och läxläsning. Detta sågs som präktigheten själv. 

 

Men hur lär sig barn? Hur blir det när de själva får en familj? Vilken panik den dag de köper eget hus och inte kan. Hu för att alltid vara beroende av hantverkare eller inte veta om de gör rätt. Och hur orkar alla mammor och pappor om det är de som ska göra allt?

Vi har satt en ära i att alla barnen ska lära sig hur man t ex målar och underhåller ett hus, från grundarbete till slutfinish. Hur man städar och rensar det som inte behövs. Hur man stryker kläder. Det där med matlagning har gått si och så – en del är mindre begåvade på området…

12-åringen har fått hjälpa till att måla garagetaket i år. Han har fått hjälpa till med att tvätta taket, slipa, grundmåla med rostskyddsfärg. Roligast var ju så klart att slutligen rolla med svart färg och sedan titta ut på den svarta heltäckande ytan. Dessutom hade far och son väldigt kul medan de höll på, så roligt att ingen av oss andra begrep de interna skämten vid middagen sedan...

Barnarbete säger du – nej då inte alls: han fick inte betalt! I alla fall inte i pengar. Belöningen är att se resultatet och veta, att det där det har jag gjort!

 Foto: Carolina Granholm