Det finns ögonblick

Det finns ögonblick när Gud är extra närvarande, eller snarare när man öppnar sig så att man ser Gud.

 

Ett sådant ögonblick är när man tittar ner i en nyfödds ögon. Det är som att du ser all vishet, kärlek och närhet. Jag vet vem du är, säger blicken. Jag vet allt.

 

Fyra gånger har jag fått uppleva detta, lika fantastiskt varje gång. Magdalena, min förstfödda, låg i min famn och jag tittade på henne som alla nyblivna föräldrar, tio fingrar, tio tår, så rysligt lik mig – och så var det den där blicken!

 

På vägen hem från BB såg vi hur hon fäste blicken på lamporna utanför bilen och följde gatlyktorna i novembermörkret. Så liten, så underbar – ett Guds underverk!

 

Magdalena, liksom alla våra barn, är vår stolthet, vår glädje! Bortsett från all annan jämförelse, måste det vara så Gud ser på sin skapelse, sina barn.

 

I söndags fick vi uppleva ett av dessa ögonblick av närheten till Gud, när Magdalena blev civilmedlem på Uppsala kår. En härlig kår där hon får dela den gemenskap, den värme och den glädje det är att vara ett Guds barn inom Frälsningsarmén. En kår fylld av varma och fina personer som öppnat sin famn för henne, och för oss som föräldrar blir det en extra trygghet att veta att hon hör hemma där.

 

Att Gunnar och jag är stolta, det är det ingen tvekan om. Men tittade man riktigt noga bakom mig när jag stod vid talarstolen och vittnade, så stod det flera där som ville vara med på denna högtidsdag.

 

Där fanns farmor Birgit och farfar Wiktor som är så stolta i sin himmel. Tittade man noga såg man hur Birgit med bonnetten på huvudet lade det på sned och sa: Gud välsigne Dig mitt barnbarn.

 

Men där stod fler. Där fanns August Granholm, Magdalenas farfars far, fanjunkarn, i sin soldatuniform från 1891, tillsammans med sin Anna. Han var möjligtvis lite besviken över att hon inte blev scout också, men mest var han stolt över att det finns en fjärde generationens Granholm inom Armén. Att arvet förs vidare.

 

Vi vet aldrig vad Herren har lagt i Magdalenas väg. Men vart hon än går, är vi så stolta! Gud välsigne Dig mitt barn!


 


Just hemkommen från BB, november 1989.


 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback