Vi satt på golvet i ring, åtta barn och jag. Jag hade just ställt frågan: Hur ser Jesus ut?

Bruna ögon och lockigt hår, mörkt skinn, svarade alla. Hade han inte blå ögon, frågade jag. Nej, sa alla barnen med eftertryck. En sa: var han inte från Afrika? Nja, från Mellanöstern och det ligger i Asien. Fast Afrika är inte så långt ifrån.

Jag spred ut ett 20-tal bilder på Jesus. Barnen hjälpte mig. Där fanns alla sorters bilder, bilder från ikoner, från typiska vykort med Jesus på, grekiska mosaikansikten av Jesus, en helsvart korsfäst Jesus, amerikanska Jesus-bilder, da Vincis nattvarden osv. Barnen studerade dem noga. Vi talade om från vilket land bilden kunde vara. Den är indisk, sa en pojke. Men du, finns det ingen kinesisk Jesus?

Aldrig har det varit så tydligt för mig att vi ÄR Guds avbild. För barnen var det självklart. 

Så bad jag barnen välja ut den eller de bilder som såg ut som Jesus. Först tog man bort den svarta Jesus och konstaterade, att så såg nog Jesus ut i Afrika, men inte här. Logiken är klockren. Därefter alla ”Jesusar ” som var fula. Inga statyer fick godkänt och inte heller bilder där han hade för kort hår.

Till slut låg det 6 bilder av en vacker mild Jesus omgiven av barn, änglar eller lamm. En av pojkarna berättade att Jesus alltid hittade alla lamm som sprang bort.

Självklart avslutades söndagsskolan så, som vi vuxna gillar att göra det – vi ritade Jesus, även jag – barn kan verkligen övertala! Fram växte de vackraste Jesusar jag någonsin sett. Det var Jesus på korset med blod och tårar, hjärtan med texten: Jesus är bäst! till ett alldeles ensamt lamm – ett lamm som Jesus alltid hittar…

Och nu vet jag varför han sa – låt barnen komma till mig!