Vägen hem var mycket lång och ingen har jag mött,
nu blir kvällarna kyliga och sena.
Kom, trösta mig en smula, för nu är jag ganska trött,
och med ens så förfärligt allena.
Jag märkte aldrig förut att mörkret är så stort,
går och tänker på allt det där man borde.
Det finns så mycket saker jag skulle sagt och gjort,
och det är så väldigt lite jag gjorde.

Skynda dig, älskade, skynda att älska.
dagarna mörknar, minut för minut.
Tänd våra ljus, det är nära till natten,
 snart är den blommande sommarn slut.

Jag letar efter nånting som vi kanske glömde bort
och som du kunde hjälpa mig att finna.
En sommar går förbi,
den är alltid lika kort,
den är drömmen om det man kunnat vinna.
Du kommer kanske nån gång, förr’n skymningen blir blå,
innan ängarna är torra och tomma.
Kanske hittar vi varann, kanske hittar vi då på
något sätt att få allting att blomma.

Skynda dig, älskade, skynda att älska.
Dagarna mörknar, minut för minut.
Tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommarn slut.

Nu blåser storm därute och stänger sommar’ns dörr,
det är för sent för att undra och leta.
Jag älskar kanske mindre, än vad jag gjorde förr
men mer än du nånsin får veta.
Nu ser vi alla fyrar kring höstens långa kust
och hör vågorna villsamma vandra.
En enda sak är viktig, och det är hjärtats lust,
och att få vara samman med varandra.

Skynda dig, älskade, skynda att älska.
Dagarna mörknar, minut för minut.
Tänd våra ljus, det är nära till natten.
Snart är den blommande sommarn slut.




Musik Erna Tauro
Text Tove Jansson











Så kom hösten, den vackra!

Och med den också vemodet. Min älskade rallarros har återigen bytt skepnad.
Och en ny skönhet stiger fram.