Mitt under det kyrkomöte som skulle fastställa den nya kyrkohandboken, upptäckte man, att man hade glömt att skriva en modern bön att använda vid barn­dop. De församlade biskoparna såg sig runt, upptäckte Martin Lönnebo, som försökte göra sig osynlig i ett hörn.  Eftersom han var både författare och skald, fick han i uppdrag att skriva en ny dops­bön. En bön man skulle kunna fastställa dagen efter.

Sent på kvällen fick han ett rum med ett bord, en stol, en skriv­maskin, ett helt paket A4-ark med papper och en back Ramlösa. På väg till frukosten nästa dag smög kyrkomötessekreteraren in för att se nattens skörd.

Mitt i ett hav av hopknycklade vita ark över hela golvet stod stolen, bordet med skrivmaskinen, men ingen Lönnebo.  I maskinen satt ett papper med en rad: Käre Fader, kom till detta våta vatten! – inget mer.

Bilden av den bedjande biskopen och poeten är tydlig: här kom ingen inspiration den natten.

Precis så kände jag när jag satt och stirrade på rubriken jag fått av kårledare att predika över: "Vad säger Gud om dubbdäck på Hornsgatan?"

Gud – dubbdäck?

Tankarna gick vidare, men inte direkt om ämnet. Har Gud humor? Vi vet hur arg han kan bli, att han visar när han är nöjd, men humor? Fast tittar vi på hur vi människor beter oss, måste han ha humor för att överleva – eller snarare för att vi ska överleva. Nu tror jag inte direkt han gapskrattar när han ser oss, men han måste då och då lägga huvudet på sned och le förundrat över alla idiotiska saker vi kommer på. Och han måste känna stor förundran över att vi hanterar olika frågor genom att se bara ett perspektiv i taget – hur skulle han kunnat skapa världen om han gjort så?

I en genomtänkt tro finns förmågan att skilja ut gränser och sätta gränser, att se hela sammanhang i det som framträder som motsatser, och att man kan leva med paradoxer. En genomtänkt tro handlar om etik. Man inser att verkligheten och tron är komplicerade, och att även sådana begrepp som inte synes gå ihop med varandra, faktiskt gör det.

Begreppet Gud är sådant. Gud både finns i världen och är avskild från den. Gud är både allsmäktig och begränsad. Jesus är både Gud och människa. Man kan se, uttrycka och hålla samman motsatserna.  Men dubbdäcken, hur kommer de in i den genomtänka tron? Tror jag ens på dubbäck?

Gud – dubbdäck?

Bilar, motorcyklar – ja, det kanske är en vinkel? Den nya Bikers-Bibeln för motorburen ålderdom är det något?  Till allas sorg fick den inte heta Hjulevangeliet. Nä, fel vinkel – tillbaka till ämnet, igen!

Gud – dubbäck?

Känslan i magen är inte bara paniken om hur jag ska hitta något i Bibeln om dubbdäck, utan den är också blandad med känslan av att man, återigen, inte tänker på hela perspektivet. Självklart ska vi tänka på miljön.

T o m påven talar om detta. I årets nyårstal vände sig påven med ett fredsbudskap till världens alla regeringar och alla människor av god vilja. Benedictus XVI:s budskap är starkt påverkat av miljöfrågor. Han talar om ett radikalt ekologiskt tänkande och global solidaritet. Hans tema är Om du vill bygga fred, skydda skapelsen! Skapelsen är begynnelsen på och grundvalen för alla Guds verk. Det förbund som finns mellan människan och miljön, avspeglar Guds skapande kärlek, från vilken vi har vårt ursprung.

Gud – dubbdäck?

Jag fick ett litet häfte till hjälp inför min predikan om hur man tänker bibliskt om klimatförändringen, skrivet av Richard Bull. Mycket tänkvärt fanns i det. Bland annat stod det att Jesus inte gör någon specifik hänvisning till klimatförändring. Kan det möjligtvis bero på att frågan inte var särskilt aktuell då?

Om nu Gud har en plan för allt, ser han då vad som kommer att hända? Hur mycket av allt som händer består av att vi har vår fria vilja – dvs frågan är sammansatt och paradoxal. Men vi vill så väl, vi vill göra nytta. Även jag sopsorterar, även på McDonalds, fast jag vet att sopbilen som kommer och hämtar allt det jag och andra sorterat, slänger allt i samma svarta hål i bilen. Jag byter ut alla glödlampor till lågwatt trots att de får mig att famla i mörker och innehåller kvicksilver och att det snart kommer nya varningar för miljön p g a dessa. För jag vill vara rädd om Guds skapelse. Jag vill vara en del av den, vårda den så långt jag kan.

Om vi nu är de som ska härska över allt, beskydda allt och vårda allt – då är vårt ansvar enormt! Så vi måste tänka både en och två gånger, speciellt när det är svårt och kräver att vi kliver av vår egen bekvämlighet. För tar vi oss rättigheter har vi också skyldigheter.

För som psalm 8 säger:

Du gjorde människan nästan till en gud

med ära och härlighet krönte du honom.

Du lät honom härska över dina verk

allt la du under hans fötter:

får och oxar, all boskap

och markens vilda djur,

himlens fåglar och havets fiskar,

allt som vandrar havets stigar.

Det här ansvaret för oss tillbaka till den mogna tron och den kristna etiken. Det avgörande för om mitt ställningstagande ska vara rätt och etiskt är inte om det är värdefullt och gott för Guds skapelse samtidigt som det är lönsamt eller bekvämt för mig. Då är det fortfarande en vanlig fråga om egennytta.

Nej, det som gör det till en fråga om etisk mognad är, om det är värdefullt och gott för Guds skapelse trots att det är besvärligt, dyrare eller obekvämare för mig – och att jag väljer det ändå.

Är det detta som även David menar i den 8:e psalmen – att härska över naturen och tekniken kräver ibland av oss att vi gör det goda trots att det inte är enkelt, kul eller lönsamt för oss själva, men gör det för att vårda Guds skapelse!

Årets första snö! Och ja, jag kör på dubbdäck - bor man på landet gör man det!