Hur vet jag att det är rätt hus, att det är det huset jag vill bo i? frågade jag Gunnar när vi för tjugo år sedan letade efter huset vi då trodde att vi skulle leva resten av våra liv i. Hur visste du att det var mig du skulle gifta dig med, frågade Gunnar.  Jag bara visste, svarade jag. Så är det med huset också, sa Gunnar. Och precis så blev det. I samma stund jag klev innanför dörren i huset i staden, visste jag att jag hörde hemma där. Jag älskade golven, öppna spisen, de blyinfattade fönstren och de sneda 1600-tals­väggarna. Fast huset var mörkt tapetserat kunde jag se det fram­för mig i våra färger och med våra möbler. Precis så är det också med min gärning i Frälsnings­armén. Jag möter så många som jag påverkas av på Officersskolan, kårer och institutioner, så många officerare och soldater som ger sitt liv för andra, så många att ha som förebilder.

Jag möter ett engagemang utöver det vanliga och vet du, jag tror på Frälsningsarmén! Om det enbart var Guds ord jag sökte skulle jag kunna gå vart som. Men vilket annat samfund kan skryta med att vara Ordet i handling, vilket annat samfund kan skryta med att alla har förtroende för det? Vilket annat samfund utgår från den minsta bland oss?

Jag är så stolt över vår Frälsningsarmé! Jag är stolt över det arbete vi gör! Jag känner mig så stolt över uniformen och det viktigaste av allt – jag är så oerhört stolt över alla de hjältar jag möter i vardagen!

 
Nu är jag andra-års-kadett. Två band på klaffen. I helgen välkomnade vi fem nya kadetter. Unga, starka och med en längtan att få prata om Jesus. Officersskolan börjar och med den läxor att läsa och utföra. Det är så fantastiskt roligt att sitta där med alla böcker vare sig det gäller skolan, predikningar eller föredrag på dagledigträffar. Att få gå djupt in i Ordet och i läsa böcker i ämnet. Vilken härlig värld att vara i och att ha glädjen att ständigt upptäcka nya saker som jag inte vetat tidigare. Så mycket att lära och så lite tid.


Men hem har jag kommit - för här hör jag hemma!