Som terapeut tänkte jag ofta på att de människor jag mötte som var olyckligast, var de som hade glömt bort sin medmänniska, de som såg bara sig själva och sin ångest. Att vara Helgelsens sändebud, eller som min kadettring heter på engelska 'The Ambassadors of Holiness', kan jag känna förpliktigar.

Helgelse, när vi genom den Helige Ande söker göra Guds vilja och vårt inre – och yttre liv – blir alltmera kristuslikt. Det sker ständigt en andlig utveckling och allt sker i nåd, välsignad nåd. Det du behöver är ett öppet sinne, att du är ödmjuk, att du ber och att du vill vara Kristi händer och fötter, men också använda dina tankar och ditt engagemang i hans tjänst! I hela livet finns den nåden. Tänk att vi får leva där, tänk att vi lägger vårt liv i Guds hand och får ta emot Hans nåd!

Hur helgar vi vår Faders namn som bönen säger? Vad kan vara mer helgat än Gud, och hur kan vi göra någon skillnad? Ingenting egentligen, utom just att vi helgar vår Fader varje dag genom att i ord och gärning, i bön, göra det som är gott. För vet du, det räcker inte att säga att man är kristen. Häromdagen sa en soldat att kristna inte stjäl, inte syndar i någon form eller beter sig illa.

Ja, tänk om det var så enkelt! Jag har mött många icke kristna som betett sig både bättre och mer kristet än en del ”kyrkfolk” jag känner. För det är i den dagliga hand­lingen det syns hur vi lever. Det är i den dagliga handlingen det hörs vem vi är. Det är hur vi ber som visar vem vi är.


Se människan framför dig – ecce homo – och se vad du kan göra för henne, inte till vilken nytta hon är för dig. När du lägger dig om kvällen, tänk då igenom vad du gjort för någon annan, inte enbart vad andra gjort mot dig. På det sättet blir också du ett av vardagens helgon, eller hur?