Min glädje som konsult och terapeut var ofta det, att jag hjälpt någon, sett någon, talat med någon, funnits där för någon. Mitt mål i mitt blivande officerskap är att allt detta bara ska öka.

För jag vill förmedla helgelsen och nåden. För ingenting, absolut ingenting, är viktigare än vår relation till Vår fader, som är i himlen och helgat varde hans namn!                         

Ett sätt att leva i helgelsen är att arbeta i Booths anda, så på juldagen förra året, efter julottan, åkte jag och min äldsta flicka till Stockholm för att fortsätta att fira jul. Vi var i Immanuelskyrkan tillsam­mans i ett ekumeniskt samarbete och serverade julbord till totalt 250 hemlösa, ensamma och barnfamiljer. Dagen innan, dvs julafton, hade det varit 600 personer där, troligen fler, för det man räknar är antalet jultallrikar som går åt och alla äter inte.

Vi gjorde i ordning korgar med kaffebröd. Allt bröd var bakat av människor som ville göra något för någon annan. En dam hade slagit sitt eget rekord från förra året och bakat 1200 kakor och bullar. En farbror hade för första gången i sitt liv bakat och även om hans 100 bullar kanske inte var de vackraste, så var de det ändå.

Jag hade också ansvar för själavården i kapellet under ett pass. Där kom den nyblivna änkan som inte var välkommen hos barnbarnen, den unga flickan som inte ville leva längre och några romer som inte visste var de skulle bo den här natten eller någon annan natt heller, för den delen. Men de var många som ville prata med mig om uniformen jag bar – du är från Frälsningsarmén, va?

Många har ett barndomsminne från Armén, eller en mormor som var med. Men, garanterat, alla vet vad Frälsningsarmén är. För några år sedan gjorde religionsradion på Sveriges Radio en lyssnarunder­sökning som visade att svenskarna har större förtroende för Frälsnings­armén än för Gud! Skälet är att även de om inte tror på Gud tycker de att vi gör nytta. Vad gör vi med det?

Innan juldagen var slut hade jag varit vaken i 20 timmar, kört 41 mil – och jag kan lova dig, att när jag la mig, la jag mig lycklig! Lycklig över att ha fått nåden att finnas där för andra, men också att få introducera ett av barnen i vad det betyder att se andra människor och att finnas för andra och vilken nåd det är.


För det är också en del av min gärning som förälder till fyra barn: att visa hur Guds ord får liv genom den gärning de gör. Familjens motto är att ”antingen gör du det ordentligt eller inte alls, och inte alls finns inte” och det vill jag att barnen ska ha med sig i livet, för det du gör väl och det du vårdar är du också rädd om.