Jag har en idé för mig – varje vecka måste jag göra minst fem goda saker för olika personer. Det behöver inte vara något stort eller märkvärdigt, ibland tror jag inte ens att alla märker det. Det kan vara ett vänligt ord, ett kort på posten eller helt enkelt något som ger personen uppmärksamhet och vänlighet.

Jag gör det inte för att få tack, utan för den varma känsla det blir inombords. Idag plockade jag upp två frusna söta tonårsflickor som liftade. De var klädda som tonåringar är idag, det fattas liksom en kjol eller ett par byxor… Skorna var gympaskor och självklart hade ingen av dem vantar eller mössa. De hade gått länge och var på väg till bussen och nu hade de långt kvar och kort tid. Och de hann med bussen tack vare skjutsen.

Vi har fått en flyktingförläggning i staden och i dagens tidning stod det att de som kommit inte hade kläder. Av Migrationsverket fick de en jacka och ett par skor, men resten saknades. Det var ont om leksaker. Vilken glädje jag kände, medan jag plockade ihop sju kassar med varma kläder, massor av dockor och leksaksbilar och ställde in på församlingshemmet. Allra bäst kändes det att visa att vi är många som välkomnar dem till vår stad och att allt vad främlingsfientlighet kan gå och dra något gammalt över sig – och då tänker jag inte på våra begagnade kläder…

Men jag tänkte också på att det tog mig 30 minuter att fylla kassarna, vilket överflöd många av oss lever i! Lite urvuxet och vi köper nytt. Så det som blir till glädje för andra, blir också till glädje för mig – du anar inte hur fint det blev i hallen!

Så har jag gjort fem goda saker denna vecka, men hur många dåliga tänker jag inte tala om!